Att hålla avelshane

Jag är säkert inte ensam om att höra hur avelshanar hålls i separata rum eller bodar runt om i uppfödar-Sverige. Aldrig, tänkte jag. Även om jag skaffar en hane med tanke på att ha honom som avelskatt ska han i första hand vara en del av familjen. Börjar hanen strila får han bli en kastrat utan att bli pappa innan hellre än leva utestängd från mycket av det dagliga livet i hushållet

Men att hålla en avelshane behöver inte betyda problem. Men när man som intresserad försöker ta reda på mer om hur det är att ha avelshane är det de negativa aspekterna som lyfts fram och som man hittar information om. Det står inte i samma utsträckning hur positivt det kan vara och tips på hur man som hankattsägare kan förebygga negativa beteenden som strilning.

Bilden som presenteras och i första hand är tillgänglig för" allmänheten" stämmer inte för alla. Många hanar är hela sitt fertila liv helt fri från negativa beteenden. I första hand skulle jag vilja säga att det är två faktorer som väger in och påverkar hanen och chansen att hanen utvecklar ett negativt beteende; ärftlighet och miljö.

Det är inte belagt vetenskapligt men uppfödares erfarenheter är att hanar efter strilfria hanar i större utsträckning strilfria själva. Det är alltså värt att undersöka hur hanarna i släkten skött sig för det kan ge en fingervisning om din hane ligger i "riskzonen". Den andra faktorn jag nämnde är miljön. Det är den bit som man själv i störst utsträckning kontrollerar och kan anpassa för att underlätta för hanen och på så vis förebygga oönskade beteenden.

 

Miljön

I första hand bör man ha i åtanke att det är mycket som en stressande för en fertil hane. Kommer det in mycket nya dofter och är mycket spring och rörelse i hushållet kan det trigga bland annat ett strilbeteende. Men även fertila honor är ett stressmoment. Hanen känner ett behov att markera att här är hans revir. En hane som har en lugnare miljö utan samma doft- och rörelsestimuli blir helt enkelt inte igång-triggad på samma sätt.
 

Sällskap
1. Kastrat

Jag anser att det optimala sällskapet till en fertil hane är en kastrat. Jag märker min egen hane är av mycket social karaktär och har behov av sällskap. Samtidigt kopplar han av och blir mer harmonisk utan fertila honor som förvrider huvudet på honom. Finns möjligheten råder jag därför att en fertilhane helst bör leva utan/alternativt leva perioder utan fertila honor.

Jag har löst det genom att ha min hane på foder hos mina föräldrar där han kan leva utan såväl frestelser som inskränkningar. Han träffar fortfarande mina honor i perioder, när jag är hem med töserna,  men i huvudsak är hans huvudsakliga sällskap mina föräldrar och en kastrathane.

En annan fördel med en kastrat som sällskap är att risken för tjuvparning försvinner. Annars har honor och hanar många gånger spräckt avelsplaner genom  spottade piller, ett obevakad ögonblick etc. Visst, "det händer inte mig", men ibland gör det det ändå. Enbart med en kastrat går det garantera att det inte blir något när man inte vill.

2. Fertila honor

Visst älskar hanen fertila honor. Men samtidigt utger de en stressfaktor i och med att de ljuvliga damerna triggar hanens hormonor.  I extra hormonstinna perioder kan en hane förlora mycket hull och kondition, få honom att sjunga många serenader och eventuellt börja strila. Hur förebyggar man detta? Ja, spontant tycker man förstås att det är inte så mycket man kan göra åt det. Men t.ex. att se till att katterna har bra med ytor att röra sig på, en lugn miljö samt planera sitt avelsarbete hjälper. T.ex. rekommenderar jag att om man överväger att starta en uppfödning - så skaffa antingen jämnårig hona och hane samtidigt eller hanen i efterhand när honan är tillräckligt gammal. Det är ett gissel med en frustrerad och hormonstinn hane som uppvaktar ungkatter och kattungar i brist på annan lämplig partner. Speciellt eftersom unga djur ofta har svårt att värja sig från oönskad uppvaktning. Så, om möjligt, skaffa inte avelshane först för att sedan leta honkattunge när hanen är fertil. Det är frustrerande för såväl hona som hane. Dessutom löper man en extra risk att hanen kanske parar honan för ungt utan att ni hinner upptäck a att honan blivit fertil


Mina rekommendationer

Tänk över vad som är bäst för hanen. Jag valde placera ut min hane på foder hos mina föräldrar i en stabil miljö där han har utrymme och alltid sällskap. Jag valde det framför en mer skiftande miljö som hanen skulle fått hos mig som dåvarande studerande. För att undvika att negativa beteenden skulle kunna utvecklas valde jag den miljö som jag ansåg innehöll minst frestelser och påfrestningar för en hane och hans hormoner

Observera!

Den här texten bygger på egna erfarenheter och på diskussioner med andra uppfödare. Det ligger ingen vetenskaplig forskning som grund bakom det jag skriver här.

Texten bör i stället ses mer som en samling erfarenheter som jag hoppas kan hjälpa den som går i tankarna att skaffa en hane till avel.

S*Fjällsippans ©